För kvinnornas skull

Har just köpt.
Nytta och nöje förenat.
Bästaste Kent.
Alla intäkter till ROKS. ( Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.)
Det är faktiskt inget att fundera över.

Vackra bilder

Ni vet de där bilderna där hela familjen sover i samma säng?

Alla ligger där huller om buller och även om det är trångt så är det ju så fantastiskt mysigt. Alla trivs och så snusas det i nackar och när mamman vaknar på morgonen, då tänker hon gå upp men hon ångrar sig. Istället gosar hon ner sig igen och somnar om med ett leende på läpparna.

DET ÄR FAN INTE ETT UNS SANNING I DEN DÄR SKITEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

och om inte alla snart sover i sina egna sängar kommer jag att flytta.

I alla fall lite.

Sommarsemester

Japp! Då var det klart.
Jag har bestämt var vi ska åka på semester i sommar.
Det blir Mumindalen, Finland.

Tror att alla kommer gilla det.

Och så, hrmm, kan jag alltid smita iväg en stund till klosterkyrkan i närheten.
Ni vet den där som var systerkloster till Vadstena kloster.
Dit där min Vendela fraktades. År 1478

Nähä, visste ni inte det?
Men nu vet ni.

Åkej da

Det ÄR roligt att vi har en isbana i trädgården. Igår gick det dessutom att åka. Idag är det plus igen.

Väry bloggish

Ja, nu ska jag göra något som jag aldrig trodde skulle ske. Något som de stora bloggarna gör, ni vet de där som har ungefär 10-1000 gånger fler läsare än jag. Här. Här kommer det.

Jag fick en fråga i kommentarsfältet om hur det gått med mitt förra manus som jag skrev på. Jo, det blev "klart". Jag har sedan skickat det till några olika förlag. Blivit refuserad några gånger. Några har fortfarande inte svarat.

Jag trodde att refuseringar skulle göra mig nedslagen, få mig att tappa sugen och aldrig mer vilja skriva något. Men det har inte hänt.

Min stora dröm är fortfarande att få ett manus antaget, omtyckt och läst. Men jag har insett att det inte är hela grejen. Hela grejen, det är skrivandet!

Jag älskar känslan av att sätta mig vid datorn, få tiden att försvinna i takt med att dokumentet utökas. Att känna hur fingrarna formar ord och meningar som hänger ihop. Att läsa det jag skrivit och bli berörd. För så bra kan jag skriva. Det vet jag. Utan att något förlag talar om det för mig.

Så. Nu skriver jag nytt. Och har några till idéer i huvudet. Kanske får ni möta texterna någon gång, kanske inte.

Jag har i alla fall haft roligt under tiden.

Den där natten

Om man kan säga att natten är slut klockan tolv, då skrev jag hela natten.
Nåja. För att vara jag är det ändå länge.
Dessutom skrev jag ca 1500 ord. Lyckades fylla i och förstärka texten.

Nu har jag ett problem.

Passager. Alltså tiden som går mellan de olika händelserna. Jag kan inte bestämma mig för hur de ska se ut eller ens om de ska finnas med. Kanske är det bäst att ta bort dem helt. Beskriva dem på annat sätt. Eller inte alls. GAHHHHHHHHH!

Dessutom har jag alldeles för lite kunskap i en viss fråga som är central i det som ska hända. Måste inhämta fakta. Och det är inte så lätt.

Förresten vet jag inte när jag ska skriva nästa gång ändå så jag hinner väl fundera några varv till.

Det där var visst lite mer än ett problem.

Här befann jag mig i natt. Med svindlande känslor.

Återbekantar mig

...med min text. Vi ses så sällan, tyvärr. Så sällan att jag hinner tappa textkänslan.

Inte så bra för flytet, men nu har jag planer på en natt. Så länge jag orkar. Håll tummar och tår är ni snälla. Det har inte gått så vidare värst tidigare, morgonmänniska som jag är.

Det roligaste just nu, vet ni vad det är? Jag gillar det jag skrivit. Massor.

Snacka om positiv överraskning.

Var är han?

Sedan julafton är min son försvunnen.
Jag misstänker att han blivit kidnappad av någon från Star Wars.

Varför?

Därför att den här plötsligt har flyttat in.

Det där jag inte vågar

I natt måste alla ha sina lampor tända.
Det ska sjungas vackra sånger om kärlek.
Det ska finnas trygga famnar.
Det ska vara lugnt och tyst.
Dock inte för tyst.
Inga maror ska besöka befolkningen.
Inga konstiga billjud ska höras.

Vi kanske inte ses i morgon.
Jag ska visst se på läääääskig deckare ikväll.

Får väl se om jag skrämmer ihjäl mig efter det.

Bönhörd?

Jag börjar tro på högre makter. Eller lägre, hur man nu väljer att se det.

Häromdagen tänkte jag att det vore bra om jag började motionera igen.

Idag skottar jag snö. Forever. And Ever.

Tack då!

Eller nåt'.

De här dagarna

Vem du än är.
Var du än är.
Om du sitter ensam eller har huset fullt.
Om du äter julskinka eller limpmacka.

Hoppas du får några bra dagar. Att du hittar en skön känsla. Att du gör något du gillar. Det är du värd.

Den där verkligheten

Jo, svinottan tar ut sin rätt. Nu är jag galet trött. Nu vill jag skrika och gråta. Nu vill jag ha tystnad. Nu vill jag ha ensamhet. Och bli författare.

Kan vara så att min bild av författarskap är lite romantiserad. Kan.

I svinottan

Det finns fördelar med att gå upp i svinottan för att åka och handla.

Man får äta frukost i lugn och ro.
Man får duscha i lugn och ro.
Man får handla när nästan ingen annan gör det.
Man får komma hem och tänka att i eftermiddag, då hinner jag vila en stund.

Det finns också nackdelar med att gå upp i svinottan för att åka och handla.

Man kan inte lägga sig och vila på eftermiddagen för alla andra har sovit svinlänge på morgonen och vill inte låta en vara ifred!

Kapitel 58

Ur Barnuppfostringsboken:

Köp gärna godis till barnen på fredag eftermiddag. Sätt dem sedan framför tvn med detta. Snart kan modern sova gott i sin egen säng.

In the djungel

Den där fröken Sverige är tydligen inte bara snäll.
Hon har tagit all min deodorant. Men det gör inget för jag är ändå så snårig där den ska vara så den gör ingen nytta.

Utlånad blogg

Jag blev plötsligt uppringd. Det ringde högt och länge och till sist blev jag tvungen att svara. Det var fröken Sverige.

Igen.

Hon brukar göra sig påmind med jämna mellanrum, just den här gången ville hon låna bloggen. Så varsågoda:

Jag vill bara liksom säga något. I år ja eller nästa då, ska jag fixa några saker.

Typ viktiga. Typ som att alla ska få vara glada, ha fina människor omkring sig och känna sig älskade. Det tror jag att jag kan fixa. Typ.

Typ att ingen ska behöva tycka att den är dum i huvudet, bara för att någon eller många har sagt det till den personen. Det är ju liksom inte sant.

Och typ också att alla slipper vara ledsna för att de inte har sådär schyssta människor eller kanske inte lika mycket snygga prylar eller någon som kramar om dem när de behöver det.

Aaaa, men det var väl typ det. För jag vill inte att någon ska må dåligt eller vara ledsen eller känna dig ensam.

Sedan vill jag gärna vara snygg också, fast det passar nog inte här.

Tack för ordet!

Ibland är hon inte så jäkla dum, den där fröken Sverige, även om hon nog får lite svårigheter att fixa allt det där själv.

Älskade jobb

Ni vet de där morgnarna när man inte alls har lust att gå till jobbet.
När man kommer dit och möts av sånt där man inte alls har lust att mötas av.
När man inte riktigt är helt superplanerad.
När man, faktiskt, har nedräkning.

Idag var en sådan morgon.

Ända tills det här mötte mig. På whiteboarden. Med mitt namn i mitten. (nu utsuddat)

 

Har jag sagt hur mycket jag älskar mitt jobb?

Den lilla versionen

Japp! Detta är den lilla versionen av mina pupiller idag. För några timmar sedan såg man inte ens färgen.

Ögonbottenfotografering. Med efterföljande knäppskallestatus. Det är inte så många som går med solglasögon en vintermulen dag. Framför allt inte inomhus.

Nåja. Vad gör man inte för att få behålla sitt körkort som diabetiker?

Får man fråga något?

Det finns ett skrivtips som alla, jag menar verkligen ALLA, skrivande människor är eniga om.

För att bli bra på att skriva måste man läsa mycket. Gärna inom den genre man själv skriver, men även annat.

Då har jag en fråga.

Kan man skriva en Twitter-Facebook-Blogg-reklam-elevomdömes roman? Den kommer dessutom bara ha ca femtio sidor eftersom det är så långt jag kommer i romaner.

I så fall kommer jag bli en stjärna i denna genre.

Att förvånas

Plötsligt ramlar byxorna ner.
Eller...ramlar är fel ord. Trycks ner är den rätta beskrivningen. Av...hur ska jag uttrycka mig...det där som viker sig över byxkanten.

Och jag blir faktiskt förvånad. Har inte reagerat på detta innan. Inga tecken. Inga känningar. Har funderat lite över detta under förmiddagen.

Tills jag gick på toaletten och såg lappen i byxorna. Jag har satt på mig storskrattande tights idag.

Skönt ändå.

Lelaina och jag

Har ni sett Reality Bites ? En av mina absoluta favoritfilmer under nittiotalet. Jag älskade Lelaina, spelad av Winona Ryder, ville vara hon. Led med henne och gladdes med henne. Hon var så otroligt cool. Det var inte jag.

Förrän nu. Snart.

I filmen finns en scen där Lelaina blivit sviken. Alldeles bedrövligt ledsen vandrar hon runt i sin lägenhet och gråter så tårarna och snoret sprutar. Hon har på sig ett par mjukisbyxor i herrstorlek. Slitna och med lagom mycket häng. Så kommer jag också snart se ut. Utan tårar och snor då.

För ni vet de där byxorna jag köpte härom dagen. Jag vill aldrig ta av dem. De är inte så smickrande men när jag tänker på Lelaina, känner jag mig cool. Äntligen!

Kvällens läsning

Och jag tänker börja med George.
Eller King.
Fast King kan jag nästan utantill vid det här laget. Men den är sååååå bra.
George är mer grundlig. Vilket jag nog behöver just nu.
Eller så läser jag båda. Hela natten.

Synopsis och research

Jag läser en del bloggar. Mest av allt läser jag författarbloggar. De tusentals skrivtips man får där är ovärderliga. Jag förkastar en del och tar till mig en del. Något jag tagit till mig är det här med att skriva synopsis och att göra ordentlig research. I somras gav jag mig ut på en resa. Memorerade känslor, dofter, platser, utsikter och avstånd. Jag har googlat. Jag har läst skönlitterärt och faktabaserat material. Har en del men blir aldrig nöjd. Det där med att skriva om platser och tider där man inte befinner sig är så oändligt mycket svårare än att "skriva där man står". Men också väldigt mycket roligare.

Jag befinner mig just nu i slutet av 1400-talet och fantiserar hejvilt kring detta. Det är, trots allt, det enda jag kan göra. Ingen vet på riktigt hur det var, vad som doftade, hur man pratade eller vilka som var där. I min värld ser det ut på ett sätt. I någon annans säkerligen helt annorlunda. Jag vill så gärna förmedla denna värld jag har inom mig. Låta mina fantasier förändras i någon annan.

Mitt skrivande startar alltid med lust. Ofta med en mening. Den biten är avklarad. Jag har kommit en bit, närmare bestämt 17 sidor eller 6512 ord. Ikväll började jag skriva synopsis. Det finns så många hål att fylla. Berättelsen finns där, men behöver benas ut. Fyllas upp och rensas. Bli vackrare och elakare. Få mer tyngd av fakta.

Det ska nog gå. Jag har lyckats skriva ett manus. Ett, som visserligen inte är färdigt, kanske inte ens läsvärt. Ändå är jag nöjd. Nu går jag ur det och in i nästa. Det ska gå. Det måste det.

Äntligen!

Så många gånger jag försökt.
Så många gånger jag gjort fel.
Så mycket pengar jag kastat bort.
Så många par det finns. (Framför allt hemma hos mig.)
Men idag.
De bara dök upp.
Mitt framför mig.
Egentligen så fel.
Men för mig helt rätt.
Nu kommer jag klara allt: skriva en bok, laga fantastisk julmat, hålla ordning i hemmet, vara pigg, you name it!
Här är mina välgörare.

Orättvisor

Om det nu är så att jag måste ha diabetes och insulinkänningar så mycket att jag skakar och svettas och ser dubbelt.

Då kan väl åtminstone någon se till att det finns massor med goda saker att äta hemma så jag slipper trycka i mig skruttarnas gamla godis eller ha sylt på mackorna eller äta vit blockchoklad.

Jag tycker det är lite orättvist, jag!

Det har blivit fel

Jag: Inneälskande, stillasittande, bokläsande, minusgraderhatande, snöbollsrädd, skiduttråkad, skridskokallomfötterna, villintebliblötochkall.

Familjen: Uteälskande, superaktiva, vinterälskande, snöbollskrigärroliga, skidåkare, villvarauteochblirosigaomkinderna, SPOLAREGENISBANAITRÄDGÅRDEN!

Om jag inte älskade dem så mycket skulle jag flytta vilken sekund som helst.

Vinn flera böcker

Ytterligare en eminent författare lottar ut böcker i juletid. Den här gången är det hos Sandra Gustafsson som du kan vinna. Om du har äran att vinna är det två böcker som kommer hem till dig! Två böcker som tar sig innanför skinnet och inte lämnar någon oberörd. Båda böckerna ligger på mitt nattygsbord, den ena har jag läst en del i men varit tvungen att lägga ifrån mig ett tag för att den var så tung. Den andra väntar på rätt tillfälle (dvs när jag vet att någon alltid är hemma).

 Det enda du behöver göra för att vara med i tävlingen är att svara på en fråga. Gör det!

Ska're va så?

Först hostar man så mycket att hjärtklappningen gör så man inte kan sova.
Sedan får man hostmedicin som gör så att man bara somnar hela tiden.

Är det verkligen så här det ska vara?

Alltså jag låtsas vara tuff

Men just nu pickar hjärtat lite extra.
Någon annan ska leda min storskrutta på ridningen. Och det var väl en sak när det var min pappa. Men nu är det en helt okänd tjej. ( som förmodligen har mer hästvana än jag )

Jag får väl blunda här uppe på läktaren.

Vinn en bok

Om ni vill läsa något spännande.
Något som ni kan fastna i.
Något som gör att man inte kan sluta för man måste veta hur det går.

Klicka in hos Susanne Boll. Där kan man vinna hennes bok "Morgongåvan".
Jag har läst den. Och trots att det var längesedan sitter vissa bilder kvar. Läskiga bilder. Snart kommer hon ut med en bok till. Hurra för det!

Den goda litteraturen

I veckor nu har jag kämpat. Böcker i varierande genre, tjocklek och språk. Böcker jag sugit på länge, som sparats för att jag så gärna velat läsa dem. Böcker som skrikit åt mig i affären."Ta med mig hem!" Så har jag gjort det. (Ja, jag har betalat dem såklart!) Böcker som passat mig. Böcker som passat eleverna. Böcker som passat skruttarna.

Men det har inte gått. Det mesta jag läst är väl tjugo sidor. Sedan har de blivit liggande uppslagna. Varje gång jag ser dem tittar jag åt andra hållet. Som om jag inte vill att de ska veta att jag sett dem. Som om jag kunde lura dem. Jag vill ju inte att de ska tro att jag inte vill läsa dem. För det vill jag.

Så i förrgår hittade jag en okänd chic-lit i en hög. Något jag fått med mig hem från skolans bokbytarbord. Som jag inte alls vill läsa. Men jag gjorde det ändå. Och nu kan jag inte sluta. Trots ointressanta yrken hos karaktärerna. Trots den banala "vi-är-tvillingar-fast-vi-vet-inte-om-det-än"-historien. Trots att jag vet hur det kommer gå.

Eller är det just därför?

Några av de böcker jag läser just nu.

Ho ho! Ho ho!

Jo.
Så här ligger det till.
Jag hade ju tröttnat.
Hade inget att skriva om.
Kände mig tvingad.

Under några månader nu har jag:

• läst bloggar (mestadels sådana om skrivande och författande)
• försökt läsa böcker (med skiftande resultat)
• läst alla tidningar jag kommit åt
• skrivit en novell
• bloggat med mina elever
• finurlat på ett synopsis
• skrivit lite av det där som ska ingå i min synopsis
• drömt
• drömt
• drömt
• drömt
• DRÖMT

Framför allt har jag drömt. Om vad jag ska skriva. Hur jag ska skriva. Vad jag vill med mitt skrivande. Och vet ni vad?

JAG ÄR VÄRLDENS SUGNASTE PÅ ATT BÖRJA BLOGGA IGEN! FAST ALLRA MEST SUGEN PÅ ATT SKRIVA EN BOK OCH FÅ DEN UTGIVEN. SÅKLART.

Så.
Hej igen.
Ses snart!

Nä men vet ni vad

Jag tror det är slut nu. Fast det känns lite sorgligt. Som att göra avsluta ett förhållande.

För tre år sedan när jag startade min första blogg var jag överlycklig. Förälskad. Euforisk.

Jag, som var nybliven tvåbarnsmor, fick ett socialt utbyte. Hade människor att "prata"med. Några av dem finns där fortfarande. Och kommer fortsätta göra det. Hoppas jag.

Men det finns inte där längre. Lusten. Viljan. Kärleken. Tänker allt oftare att jag borde, men det finns inget mer att säga.

Så jag tror, för säker är jag inte, att jag lägger av nu. Kanske dyker upp på Twitter. På Facebook finns jag kvar. Men här kommer jag inte vara.

Tror jag.

Var

Jag har hört att man blir pigg av att motionera.
Efter att ha cyklat till och från jobbet, sammanlagt en timme och femton minuter, har jag bara en fråga.

Var sitter piggheten?

Suger ut det sista

När man på mindre än en vecka:
Sovit en natt på SPA.
Varit på restaurang och hyrt film ensam med sin man.
Varit på vinkväll med sina vänner.
Varit på dagsutflykt till Vadstena för att inspireras och skaffa fakta.
Hämtat sin dotter 30 mil bort.

Då känns det helt okej att börja jobba i morgon. Nej. Mer än okej. Det ska bli riktigt kul!

Det här

Är bakgrunden i det manus jag har i huvudet. Att göra research är bland det roligaste jag gjort.
Nu ska jag bara komma på en sak till.
Hur man skapar 48 timmar på ett dygn.

Och nu tänker jag grina

För jag kan inte gå.
För att jag behöver jobba.
För att barken SJ eller Swebus vill köra de tider jag vill.
Därför.

Smart va?

För att jag är den typen av mamma som köper sig lugn och ro.
Ibland.

Sommarläsning

Tre böcker nu då.

Sommarhuset av Anna Fredriksson
Jag började läsa den här när vi kommit fram till lägenheten i Spanien. Det var tungt. Den var för jobbig att läsa där en stund. Jag lade undan den och tog en annan emellan.

Jenny S av Denise Rudberg
Hittade den i hyllan där vi bodde och läste den tidiga morgnar när jag vaknade halvsex och resten av familjen sov till nio. Enkelt språk, lagom glammiga miljöer, enkla lösningar. Som en novell ur Mitt livs novell, fast längre. Precis lagom för en stressad reshjärna.

Efter det gick jag tillbaka till Sommarhuset. Fastnade och läste ut den. Sorgligt men hoppfullt. Jag tyckte om den och inser att bilder från den dyker upp lite då och då.

Någonstans inom oss av Kajsa Ingmarsson läste jag ut häromdagen. Det är en fin historia men jag lyckas aldrig känna något för karaktärerna. Ändå gillar jag den. Lite för många bihistorier bara.

Och nu vacklar jag som vanligt. Har alldeles för många att välja på. Eller, för många har jag såklart inte, bara fler än jag kan välja mellan.

Ett älska-hata moment

Häromdagen fick jag lite skäll av min doktor för att jag inte använder strumpor i sandalerna och jag blev så glad! Jag älskar strumpor. Äntligen har jag ett medicinskt skäl att slippa ta av dem. Nu kommer folk lägga huvudet på sned och säga "Jaha, du måste ha dem. Men det är ju bättre att må bra än att vara snygg." Jag behöver inte förklara mer än så. Ingen kommer tycka jag är knäpp. Det är som med solcreme. Man är hellre vit än bränner sig. Och man har hellre strumpor än får fula sår som leder till amputation i framtiden(Jo, på riktigt!)

Fast nu vet jag inte riktigt längre...

Överallt

Och överallt, i alla intervjuer, i alla bloggar, i alla förlagstips ja i allt som handlar om manusinskick står det samma sak.

Du kommer bli refuserad.
Det spelar ingen roll hur bra du är, förlagen kommer ändå neka utgivning.

Men också.
Till sist går det.
Till slut hittar du ett förlag som säger ja, bara du är bra.

Och jag vill så gärna tro att jag är bra på att skriva. Att det där fantastiskt roliga också blir en text någon vill läsa. Att det också tilltalar andra. Därför fortsätter jag. Skickar in det första. Skriver på det andra. Och surfar runt på alla de där sidorna i den där världen jag så gärna vill ha tillträde till.

Det ska gå!

Hjälp mig lite...

Jag har just deltagit i världens roligaste tävling. Jag har fått hitta på en recension av en bok jag inte läst! Faktum är, att sedan jag läste "Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt, har jag längtat efter nästa. Snart kommer den. Och nu har jag recenserat den.

Om ni är lite snälla mot mig (trots att jag nu utövar röstfiske av högsta nivå) så går ni in och "hjärtar" min recension på länken här nere.

Pleeeeease!

Betvingade av Simona Ahrnstedt

Och så motsatsen...

Ren och skär lycka.

Ni undrar vad skräck är...

Det blev fel...

Idag skulle jag cykla till stan.
Jag skulle vara där klockan tio.
Jag skulle städa innan.
Och duscha.

Det tar en timme att cykla till stan.
Det tar otaliga timmar att röja inomhus.
Det tar en kvart att duscha.

Jag ligger i sängen.
Klockan är 09.21.

Ambivalensen

Så fyllde hon sex. Hon storskruttan. Och jag vet inte men det verkar som hon vill göra lite slut med sin mamma. Sådär plötsligt.

Hon åker gärna med pappa på semester, hon ropar på pappa, hon ber pappa om att leka, det är pappa som gäller.

Jag har varit galen på "mammeriet" innan. Att aldrig få vara ifred. Att ha en extra kropp klistrad på min.

Nu. Inte lika galen. Lättad men sorgsen. Har liksom en liten tagg i hjärtat. Kommer jag inte vara nummer ett någon mer gång?

Åh! Detta mammaliv...

Definition

Avslappningsarg:
När man, under en hel vecka, varit nervös för bilkörning, blodsocker och och och mäh!
Nu fattar jag inte vad jag varit nervös för. I alla fall har jag det och sedan när man landar på svensk mark och sitter i bilen på väg hem, då skäller man ut sin man för att han ber en titta på kartan vilken väg man ska åka hem. Och blir så arg att man skriker högt i hela bilen.
Typ.

Amenhejva!

Johodå, jag har klarat det nu.
Planerat. Bokat resa. Betalat pengar. Oroat mig i tusen dagar. Bokat parkering. Planerat tider, packning, matsäck, intyg, väskor, medikamenter och lite till. Åkt iväg. Skakat. Gråtit en liten tår. Blivit nervösarg, fått totalt hjärnsläpp i Spansk mataffär. Landat i en lägenhet. Badat salt. Badat pool. Ätit gott. Ätit äckligt. Druckit gott. Somnat sent. Vaknat tidigt. Träffat nya vänner. Hunnit prata med familjen. Varit ute på nätterna. Nojjat över hemfärd. Kommit hem. Blivit avslappningsarg. Och trött.

Och ja, jag är glad att jag åkte.

Men väääldigt glad att vara hemma.

Det är som om någon vill liksom retas lite med mig

Igår.
Hällregn när vi vaknar. Bestämmer att strunta i sommarsimskolan som hålls utomhus. Den börjar 9.45.
9.45 bryter solen fram och vi är hemma.

Idag.
Hällregn när vi vaknar. Storskruttan vill väldigt gärna ta simmärket hon tränat inför hela dagen igår. Vi klär på oss regnkläder och åker i tolvgradig värme till stranden. Tittar på när hon tar märket hon tränat på och ett till. Åker hem. Fortfarande i hällande regn. 10.25 är vi hemma.
10.26 bryter solen fram.

Finns liksom inget mer att tillägga nu.

Hurra, hurra!

Kolla vad som kom med posten idag.
Man kan säga en del om Facebook men när man vinner böcker som kommer dagen efter, då är det bara positivt!

Ibland undrar man ju

Men inte idag.
För när skruttarna kommer hem efter tre dagar borta och det första de gör är att börja storgråta, då kan man vara säker.
De älskar en.
Och när jag inte ens blir lite irriterad över ovan nämnda beteende, trots att det inte finns en enda sak att gråta över i hela världen, då vet man.
Jag är utvilad.

Och så besvikelsen...

När man reser sig från köksbordet för att avsluta smörgåslunchen med några goda, goda finska pinnar man just köpt.

Så har man, i affären, bestämt sig för havreflarn!

Hyfsat va?

2529 ord. Idag och igår natt.
Jag har så mycket mer i mig.
Men eftersom jag också är en sömntörstande kvinna måste jag sova nu.

I'll be back tomorrow.

Nervositeten

I att öppna det där dokumentet jag påbörjade igår....

Förbereder lite...

Äntligen ska jag börja skriva!

Läsa lite här...

...och lite här.

Och så lite från det där egna huvudet jag har.

HURRA!

Jobbigt...

Här sitter jag och klipper gräset.

Finn ett fel

OBS! Allt är i kronologisk ordning.

Mamman gör gooooood frukost.
Mamman låter skrutten välja filmER.
Mamman köper nya tuschpennor.
Mamman ger skrutten glass.
Mamman låter skrutten leka läääänge.
Mamman leker.
Mamman låter skrutten vara uppe sent fast han både slagit och bitit skruttan.
Mamman pratar allvar i sängen.
Skrutten lovar att lyssna i morgon.
Skrutten delar ut stora kramen och jättepussen.
Mamman säger Godnatt.
Skrutten säger: " I MORGON MÅSTE DU STÄDA MITT RUM"

Sommarlov

Tror jag det kallas.

Det är tydligen något

Med Sofie Sarenbrant, menar jag. Nu har jag läst hennes tredje bok "Vila i frid". Fast jag inte var så imponerad av nummer två.

Den här utspelar sig på ett spa där det plötsligt börjar mördas hejvilt. Och faktiskt, jag tycker det är bra underhållning. Lagom läskigt, lagom invecklat, lagom lättsmält. Den passar bra att läsa medan skruttarna badar eller springer omkring i trädgården. Det gör inget om man måste titta bort från texten en stund, man ramlar in lika lätt igen.

Kanske ingen bok jag minns om femtio år, men väl värd att läsas.

Jag har det!

Jag har det, jag har det, jag har det, jag har det, jag har det, jag har det! Hade bara glömt att jag hade det!

Nu måste jag till biblioteket i morgon. Måste läsa in mig lite bara. Och kanske boka in en liten dagstripp till en liten, gammal källare.

För vet ni?

Jag har det! Nu vet jag vad jag ska skriva om.

Det där skriveriet

Sitter i bilen- tusen idéer.
Ska somna- tusen idéer.
Plockar undan disk- tusen idéer.

Men när jag har tid och sitter vid datorn, då finns det minsann inte ett skit i huvudet!

Såhär

Tag en sån där väldigt ihoppressad tvättsvamp.
Svälj fort.
Häll på valfri dryck.

Sedan sväller den i magen och man slipper laga middag för inget mer får plats.

PiP

Först: Jag älskar mina skruttar, att vara vuxen, ha ett jobb, min man och allt det där andra.

Nu: Jag vill vara tjugo år! Skitig! Trött! Äta dålig mat! Lyssna på musik! Frysa! Svettas! Sova dåligt eller inte alls! Kolla in folk! Slappa i gräset! Sjunga med! Inte behöva lägga pengar på annat än nöjen! Prata med nya människor! Allt!!!!

/MVH honsomficksittailekparkendagtidpåputteiparken

Piiiiiiiiiiip

Alla de inlägg jag vill göra handlar om saker som inte lämpar sig i text.
Usch!
Fy!
Synd ändå att jag inte kan skriva dem.
Det hade varit kul.
Mitt i barnpassning-matlagnings-städnings-tvättnings-vakenhetssommarlovet.

Men tur för mig att jag är lärare ändå!
Åtta veckor...

"Idiot!"

"Hur kan du tro att dina åsikter, hur positiva de än må vara, skulle spela någon som helst roll i mitt liv? Att jag skulle vara intresserad av att få höra att något jag gjort är bra från någon jag aldrig sett förut, är helt idiotiskt. Jag önskar du aldrig hört av dig till mig och om du någonsin gör det igen kommer jag slå dig."

...har aldrig någon svarat mig. Men jag tror, på något konstigt, skruvat sätt inne i mitt huvud att det kommer hända.

Jag gillar att tala om när någon gjort något bra. Helst direkt till denna. Och nu, när Facebook finns, är det lätt. Meddelanden kan man skicka även till dem man inte känner. Så då gör jag det ibland. Som igår. Och när det där lilla, lilla fingret tryckt på sänd. Då ångrar jag mig. För man kan ju få ett sådant där svar.

Knäppskalle!

"Överenskommelser"

Jag har precis läst ut en kärleksbok. En som handlar om 1800-talet. Ni vet, vackra kläder, flicka möter pojke, flickan redan bortlovad på grund av pengar, förvecklingar och äventyr.
Det låter banalt.
Men oj!!!!!!

Det är Simona Ahrnstedt som skrivit den här boken och jag var tveksam till en början. Det tog kanske två sidor, sedan var jag fast. För det som låter banalt i den korta beskrivningen, blir på 400 sidor en historia jag inte kan släppa. Jag , som alltid skummar vissa avsnitt, suger in varje ord. Historien är så spännande och språket så välanvänt att jag bara vill ha mer.
Det här är faktiskt det bästa jag läst på länge. Lyllos er som har den kvar. Och lyllos alla oss andra, för snart kommer nästa.

Varför

Barnen leker.
Knappt inga andra på stranden.
Lugnt och skönt.
Varför tog jag inte med min bok?

Veckans stora

Det pratas och skrivs om skilsmässor. Ingen har väl missat det? Och plötsligt nämns meningar som:"de har aldrig älskat varandra", "de är så olika", "ingen har någonsin trott på sagan".
Nähä.

Men tänk om de, paren som nu går skilda vägar, faktiskt är som andra.

Människor som möts, blir förälskade, blir kära, gifter sig, skaffar barn, glider isär, blir irriterade på varandra, glömmer bort att hitta varandra igen och till slut bestämmer sig för att skiljas. Det händer varje dag. Precis som det händer att andra inte slits isär.

Tänk om kändisar också har känslor.
Tänk om de också är precis som alla andra.

Ja, men nu var jag väl tokig!

Tur

Ibland frångår jag mina planer och svarar spontant ja på inbjudningar.
Tur.
För ikväll hade jag tänkt sänggående klockan 20.30.
Istället blev det vin och prat.
Precis vad en sur-hela-dagen-ända-tills-någon-avbryter-mig-tjej behöver.

Äntligen

Just i rättan tid.
Nu när man tröttnat på sommar och sol.
Nu ska jag gotta ner mig i varma vinteroveraller och tjocka mössor.

Det kan vara så att jag är lite skadad

Packar matsäck.
För att jag lovat att cykla till lekparken.
Och man vet ju aldrig.
Det kan finnas någon där som inte har matsäck.
Då behövs det lite extra.
Inte för att jag någonsin varit med om det.
Inte för att det någonsin är någon mer i lekparken.
Men HERREGUD, tänk om idag är dagen då det händer.
Bäst att packa lite till.

Problemet

Fem böcker.
Jag vill läsa alla.
Samtidigt.

"Syskonmakaren"

Det kan vara så att den senaste tidens utmattning gjort mig något ofokuserad. Det kan vara därför jag hade svårt att komma in i "Syskonmakaren" av Lisa Jewell. Jag kom aldrig nära personerna under första halvan.
I går hade jag lite lugnare omkring mig och, vips, hade jag läst ut den.
Det är en helt okej bok. Jag vände sida efter sida och blev ganska gripen på slutet.
Det slutliga omdömet blev alltså bra. Men nu har jag ett problem.
Återkommer med det.

Det är bara jag

Ja, den elaka mamman ni vet.
Det är kallt i barnens rum.
De får inte gå ut.
Dessutom har den ena fått godis.
Och den andra bara fått sova över hos kusinerna.

Fy sjutton!

I alla fall

"Fegismamma!", skriker storskruttan när jag inte åker vattenrutchkana.

"Buhuhuhuhu." ,grinar jag när jag inte vågar armbåga mig fram i livet.

"Moahahahaha!", skrattar mannen när jag inte vågar se deckare på tv ensam.

MEN

Jag är i alla fall.............eh...........jo........
vahettere.......kanske........... eller ........jo, just det!

Jag är skitful i håret när jag har badat!

Tippen nästa

Jag slänger grejjor.
Typ.
Fast inga böcker.
Inga gosedjur.
Inga dockor och dockkläder.
Inga barnkläder utan fläckar.
Inga gamla vykort.
Inga gamla skrivhäften.
Inga viktiga papper.
Inga julsaker.
Inga plastpåsar.
Inga papperspåsar.

Men annars.
Slänger jag allt.
Om det inte kan vara till nytta.

Lärartycket 50

I dag tar jag över stafettpinnen efter Hanna Tjörnhed som igår skrev om när hon trivs med med läraryrket. Det är med stolthet jag ingår i Lärartycket. Denna stafett med mer än hundra lärare som berättar om det bästa med det här jobbet. Det bästa med ett fantastiskt jobb. Såklart finns det nackdelar precis som det gör med allt man älskar; barn, makar, godis och fester. Men jag är säker. Jag vill inte ha något annat jobb. För mig är läraryrket inte bara att finnas där för eleverna, det är också att eleverna finns där för mig. Lär mig se saker jag aldrig sett annars, tar ner mig på jorden när jag flyger högt, lyfter upp mig när jag släpar mig fram. Det jag beskriver här hände mig för ungefär fem år sedan. Jag lärde mig något stort den dagen. Det är ingen idé att låtsas, man är okej ändå. Man är till och med bättre.

Vi ska ha geografi, jag, elva fjärdeklassare och en mamma. Jag hatar geografi men det vet de inte. Som vanligt har jag förberett mig lite mer än jag gör med andra ämnen. Geografi är inte bara tråkigt,det är svårt också. Vi pratar om tidszoner och det går över förväntan. Till och med bra. Vi tittar på kartor. Jämför och svarar på frågorna i boken. Jag har koll och eleverna verkar förstå vad det handlar om. Jag fixar det här. Tills någon ställer en fråga. En fråga där svaret inte finns i boken.

En del gånger kastar man sig ut på djupt vatten och det går bra. Man improviserar och det blir rätt. Det man inte är säker på blir glasklart desto mer man pratar. Det här är en annan gång. Jag pratar och märker själv hur jag snor in mig, säger emot mig själv och snurrar runt. Frågan får inget svar och eleverna tittar på mig med frågande ögon. Kroppsvärmen stiger och jag skrattar lite nervöst. Börjar om från början i hopp om att det ska bli bättre.Lättare för dem att förstå vad jag menar. Men ingen förstår den här gången heller. Inte ens jag själv. Så jag småskrattar lite mer generat och blir sedan tyst.

När jag ser ut över klassrummet ser jag tolv par ögon riktade mot mig. De väntarpå att jag ska säga något klokt. Jag är trots allt lärare. Men den här gången är jag inte klok. Plötsligt inser jag att det är kört. Det är ingen idé att låtsas längre. Ett skratt bubblar upp inombords och jag kan inte sluta. Tårarna rinner och jag kippar fram:

”Nej,vet ni! Jag hatar geografi. Jag tycker det här är jättesvårt.”

Skrattårarna fortsätter rinna och de andra kan inte heller hålla sig. Jag har just haft min mest misslyckade lektion någonsin och vi gapskrattar.Med hjälp av begåvade elever och mamman löser vi problemet tillsammans och de har förstått när det är dags för rast. För min egen del är jag fortfarande inte säker på hur allt hänger ihop.

Vi har fler geografilektioner som jag lider mig igenom. Jag förstår inte allt men har god hjälp av eleverna. Under andra lektioner i matematik, svenska, religion, biologi och alla de andra ämnena är det andra som lider. Elever som låtsas förstå. Det finns alltid någon som har svårt för just det ämne vi har för tillfället.Någon som sitter där och tänker att den är dum i huvudet. Som tänker att just den svårigheten kommer göra att de inte kommer klara sig i livet. Varje gång jag ser det där säger jag:

”Kommerni ihåg den där geografilektionen?”

Det räcker oftast. De ler. Och jag hoppas att de förstår. Man kan växa upp, få ett jobb, familj, vara glad och må bra även om man inte förstår allt det där det pratas om i skolan. När terminen är slut är jag säker på att det som först verkade vara min mest misslyckade lektion någonsin, egentligen var en av de bästa.

Hon skriker nu

"Skicka iväg mig! Skicka iväg mig! NU!"

Och jag låter bli att svara.

Inte för att jag inte vill, inte för att jag inte drömmer, utan för att jag vill ha drömmen kvar. Så länge hon ligger där kan jag spela upp samtalet i huvudet varje kväll.
" Vi har läst ditt manus. Vi vill ge ut det."

Tyvärr är jag ingen fighter, snarare en som ger upp för lätt. Och om mitt manus inte håller nu är jag rädd att jag ger upp.

Vad ska jag då drömma om?

Dagen idag

Skriva listor.
Följa listor.
Det här är bara en bråkdel.
Och halva dagen har snart gått.
Sätt fart.

Sedan kanske det kan bli sommarlov.

Njutning

Jag älskar mat, godis, kaffebröd och allt annat gott man kan komma på.

Men ibland.

Blir det nog, även för mig.
Ikväll får resten av galningarna i huset äta sin pizza ifred.

En sådan där dag

Just idag.
Har det varit extra viktigt.
Extra tungt.
Extra sorgligt.
Extra jag-gråter-om-ni-pratar-med-migigt.

Jag tycker alla borde få finnas, jag.
Få leva tills ingen vill ha dem mer.

Problemet är väl att just hon skulle få leva för evigt då.

God morgon

Klockan är åtta när hon vaknar, storskruttan. Jag och lillskrutt har redan varit uppe en stund och jag har ätit frukost. När jag kommer från källaren har hon gått upp. Jag är portad från köket. Så fixar hon allt. Till och med kaffe. (Nåja, med liiite hjälp.)

"VARSÅGOD!"
"Jag tänkte att du får den stora mackan mamma, så tar jag den lilla."

Gissa om jag hade hjärta att berätta att jag redan ätit? Mackan lades snabbt i  en påse och flög in i kylen i en låda hon inte tittar i.

"Mamma, jag spillde lite."
"Det gör inget."
jagtarhandomdetsedannärjagslutatbitaihoptändernasåhårt



Observera osten. Den ligger på köksbortet. Innan låg den på matsalsbordet, på golvet vid tv:n, på fåtöljen och säkert någon annanstans som jag missade.

Ja, jag kommer få skura köket snart. Men vad gör väl det?

Jag kunde inte

Jag försökte verkligen.
Stålsatte mig.
Gick och duschade.
Skulle lägga mig.
Men det gick inte att låta bli.

Jag var tvungen att ta hand om disken innan jag lade mig.

Städtanten- låtgåtanten: 1-0

Jag vet inte riktigt om det är positivt eller negativt.

Den första

Japp.
Där kom den första.
Refuseringen alltså.

Känns inte så farligt faktiskt.
Väntat.

Men nu har jag tränat klart på refuseringar.
Tycker jag.

Varför är det ingen som lyssnar

2004: Nej jag vill inte ha insulinpump för då syns den under tajta kläder.

2012: Nej jag vill inte ha bull-,kak-,smågodis-,crème fraîchefluff för då syns det under tajta kläder.

Jaha igen

Nu har jag precis skaffat Twitter.
Jaha.
Typ.
Fast det är nog kul när man fattar grejen.
Liksom.
Eller?

Jaha

Jag-"Vill du ha ditt äpple skalat?"
Treårsskrutten-"Nej, jag ska äta med munnen."

Nu vill jag inte fundera vidare på vad han menar med det.

Nu har det blivit fel

På eftermiddagen står han där. Lång, snygg, proper och lite champagnetrött.
Studenten.
Betyder 19 år gammal, va?
Kramar mig med en lång, varm kram.

Fast något är fel.
Han gick i tvåan när jag blev lärare i hans klass.
Det stämmer inte. Så länge har jag inte jobbat.

Väl?

Vad jag gör nuförtiden

Bloggar ihjäl mig gör jag inte. Men jag läser en del. Här kommer de tre senaste.
"Livet vrålar" av Jonas Bergergård
Boken är utgiven på LL-förlaget och handlar om Torbjörn som ska fylla 40 och funderar på hur han ska leva sitt liv. Jonas har en förkärlek för de som lever sitt liv annorlunda och det gör denna Torbjörn. Boken är som en novell och jag läste den på en kväll. En bra bok som dröjer sig kvar.

Nästa bok är Denise Rudbergs andra del om Marianne Jidhoff. "Två gånger är en vana" heter den och jag måste tyvärr säga att jag blev besviken. Jag gillade ettan men nu känns det som Denise haft bråttom. Första delen av boken bygger upp en bra stämning men sedan bli upplösningen tunn. Dessutom hittar jag mängder av stavfel och det stör läsningen.

Den tredje boken är en diktbok av Gunnar Ehne. Jag har, två gånger, lagt upp "Kvällsböna" som är den vackraste dikt jag vet och i den här boken finns det fler. Många är på värmländskt mål och de tycker jag allra bäst om. "Natta va full å stjärner" heter denna samling som jag bläddrar och läser i om och om igen.

Bäst att sätta fart

Det är mycket nu.
Mamma har erbjudit sig att komma hit och städa. För att hon vill.
Jag har tackat ja.
Bäst jag sätter i gång och städar då!

Underbara ungar

Jag vet!
Vi kan väl bråka hela dagen!
Det vore kul.

Hon som gjorde fel

Det var en gång en flicka som tyckte mycket om att skriva. Hon skrev mest hela tiden och så en dag insåg hon att hon lyckats slutföra ett helt manus. Oj!
Nu var det så, med den här flickan, att hon närde den där inte helt ovanliga drömmen att någon gång få sina alster publicerade. Därför visste hon att det hon skrivit inte på långa vägar var klart. I bloggar, böcker och tidningar hade hon läst om vikten av att arbeta färdigt sitt manus innan man sände det till eventuella bokförlag.

På grund av det skickade hon så sitt manus till vänner för genomläsning. Hon läste även själv. Det var ganska tråkigt att läsa på det sättet. Ingen läsupplevelse när det enda man letade var fel. Men hon gjorde det. Hon fick också några bra åsikter från andra som läst.

Men så en dag. När hon var tvungen att vara hemma med en sjuk dotter blev hon otålig. För var det något den här flickan inte hade, så var det tålamod. Att vänta var nog bland det tråkigaste hon visste. Det ville hon inte göra längre. Därför ändrade och rättade hon det hon själv hittat i manuset.

Sedan.

Kunde hon inte hålla sig längre.

Plötsligt hade hon letat upp ett förlag hon skulle vilja skicka sitt manus till. Plötsligt hade hon bifogat sitt manus och sitt följebrev i ett mail till förlaget. Plötsligt hade hon klickat på sänd.

Nu tror jag inte jag, jag menar hon är klok.

Men jag har i alla fall bara skickat till ett förlag. Det finns ju tusen kvar sedan när jag fått det första refuseringsbrevet och då kan jag lägga in de kloka åsikter jag får från alla de som faktiskt engagerar sig i det jag skrivit.

Men vaddå?

Bad?
Badpapper?
Ska man rulla in sig i det under tiden man badar?
Eller torka sig med det efteråt?

Någon som provat?

För jag är väldigt förvirrad nu.

Leker

...att jag är författare igen.
Ser ni rödmarkeringarna? Det är mitt andra jag som fyllt hela manuset med sådana. Elaka, elaka jag.

Bäst att ta tag i de där nu då.

Skolk

"Vi behöver inte äta så mycket till lunch, mamma. Det räcker med någon macka."
"Jag vill nog helst se på tv."

Vet väl jag, det, att en sexåring med feber inte kan vara ensam hemma. Men det känns nästan som jag skolkar från jobbet idag.

Nananananana nananananana

Dagens barnboktips!

Ja, eller kanske det enda jag kommit med. Men ändå.

Jag läser högt för mina andraklassare varje dag. Ibland suckar de högt men jag envisas med att fortsätta. De älskade Ronja Rövardotter och när de sedan skulle önska vad nästa skulle handla om var äventyr, spänning och fantasy tre ord som dök upp.

Jag glömde att leta efter bok och sprang därför in i vårt lilla, men väl uppdaterade bibliotek på skolan och slet åt mig en bok som verkade okej.

Ibland hittar man fel och ibland hittar man rätt. Den här gången blev det det sistnämnda!

"Stora skräckens gränd" är en ny serie för barn som handlar om en pojke som nyligen blivit varulv. Hans familj förflyttas då till stora skräckens gränd där både zombies, mumier och poltergeist ryms.

Att se barnens ansikten, gapande munnar och koncentrerade ögon, har gjort min högläsning mer än njutningsfull de här veckorna. Vill ni låta era 8-10 åringar kittlas av spänning blandat med skratt, då ska ni välja den här serien.

Hej lördagskväll!