lördag 30 juni 2012

Tur

Ibland frångår jag mina planer och svarar spontant ja på inbjudningar.
Tur.
För ikväll hade jag tänkt sänggående klockan 20.30.
Istället blev det vin och prat.
Precis vad en sur-hela-dagen-ända-tills-någon-avbryter-mig-tjej behöver.

fredag 29 juni 2012

Äntligen

Just i rättan tid.
Nu när man tröttnat på sommar och sol.
Nu ska jag gotta ner mig i varma vinteroveraller och tjocka mössor.

Det kan vara så att jag är lite skadad


Packar matsäck.
För att jag lovat att cykla till lekparken.
Och man vet ju aldrig.
Det kan finnas någon där som inte har matsäck.
Då behövs det lite extra.
Inte för att jag någonsin varit med om det.
Inte för att det någonsin är någon mer i lekparken.
Men HERREGUD, tänk om idag är dagen då det händer.
Bäst att packa lite till.

torsdag 28 juni 2012

Problemet

Fem böcker.
Jag vill läsa alla.
Samtidigt.

"Syskonmakaren"

Det kan vara så att den senaste tidens utmattning gjort mig något ofokuserad. Det kan vara därför jag hade svårt att komma in i "Syskonmakaren" av Lisa Jewell. Jag kom aldrig nära personerna under första halvan.
I går hade jag lite lugnare omkring mig och, vips, hade jag läst ut den.
Det är en helt okej bok. Jag vände sida efter sida och blev ganska gripen på slutet.
Det slutliga omdömet blev alltså bra. Men nu har jag ett problem.
Återkommer med det.

onsdag 27 juni 2012

Det är bara jag

Ja, den elaka mamman ni vet.
Det är kallt i barnens rum.
De får inte gå ut.
Dessutom har den ena fått godis.
Och den andra bara fått sova över hos kusinerna.

Fy sjutton!

tisdag 26 juni 2012

I alla fall

"Fegismamma!", skriker storskruttan när jag inte åker vattenrutchkana.

"Buhuhuhuhu." ,grinar jag när jag inte vågar armbåga mig fram i livet.

"Moahahahaha!", skrattar mannen när jag inte vågar se deckare på tv ensam.

MEN

Jag är i alla fall.............eh...........jo........
vahettere.......kanske........... eller ........jo, just det!

Jag är skitful i håret när jag har badat!

måndag 25 juni 2012

Tippen nästa

Jag slänger grejjor.
Typ.
Fast inga böcker.
Inga gosedjur.
Inga dockor och dockkläder.
Inga barnkläder utan fläckar.
Inga gamla vykort.
Inga gamla skrivhäften.
Inga viktiga papper.
Inga julsaker.
Inga plastpåsar.
Inga papperspåsar.

Men annars.
Slänger jag allt.
Om det inte kan vara till nytta.

Lärartycket 50

I dag tar jag över stafettpinnen efter Hanna Tjörnhed som igår skrev om när hon trivs med med läraryrket. Det är med stolthet jag ingår i Lärartycket. Denna stafett med mer än hundra lärare som berättar om det bästa med det här jobbet. Det bästa med ett fantastiskt jobb. Såklart finns det nackdelar precis som det gör med allt man älskar; barn, makar, godis och fester. Men jag är säker. Jag vill inte ha något annat jobb. För mig är läraryrket inte bara att finnas där för eleverna, det är också att eleverna finns där för mig. Lär mig se saker jag aldrig sett annars, tar ner mig på jorden när jag flyger högt, lyfter upp mig när jag släpar mig fram. Det jag beskriver här hände mig för ungefär fem år sedan. Jag lärde mig något stort den dagen. Det är ingen idé att låtsas, man är okej ändå. Man är till och med bättre.

Vi ska ha geografi, jag, elva fjärdeklassare och en mamma. Jag hatar geografi men det vet de inte. Som vanligt har jag förberett mig lite mer än jag gör med andra ämnen. Geografi är inte bara tråkigt,det är svårt också. Vi pratar om tidszoner och det går över förväntan. Till och med bra. Vi tittar på kartor. Jämför och svarar på frågorna i boken. Jag har koll och eleverna verkar förstå vad det handlar om. Jag fixar det här. Tills någon ställer en fråga. En fråga där svaret inte finns i boken.

En del gånger kastar man sig ut på djupt vatten och det går bra. Man improviserar och det blir rätt. Det man inte är säker på blir glasklart desto mer man pratar. Det här är en annan gång. Jag pratar och märker själv hur jag snor in mig, säger emot mig själv och snurrar runt. Frågan får inget svar och eleverna tittar på mig med frågande ögon. Kroppsvärmen stiger och jag skrattar lite nervöst. Börjar om från början i hopp om att det ska bli bättre.Lättare för dem att förstå vad jag menar. Men ingen förstår den här gången heller. Inte ens jag själv. Så jag småskrattar lite mer generat och blir sedan tyst.

När jag ser ut över klassrummet ser jag tolv par ögon riktade mot mig. De väntarpå att jag ska säga något klokt. Jag är trots allt lärare. Men den här gången är jag inte klok. Plötsligt inser jag att det är kört. Det är ingen idé att låtsas längre. Ett skratt bubblar upp inombords och jag kan inte sluta. Tårarna rinner och jag kippar fram:

Nej,vet ni! Jag hatar geografi. Jag tycker det här är jättesvårt.”

Skrattårarna fortsätter rinna och de andra kan inte heller hålla sig. Jag har just haft min mest misslyckade lektion någonsin och vi gapskrattar.Med hjälp av begåvade elever och mamman löser vi problemet tillsammans och de har förstått när det är dags för rast. För min egen del är jag fortfarande inte säker på hur allt hänger ihop.

Vi har fler geografilektioner som jag lider mig igenom. Jag förstår inte allt men har god hjälp av eleverna. Under andra lektioner i matematik, svenska, religion, biologi och alla de andra ämnena är det andra som lider. Elever som låtsas förstå. Det finns alltid någon som har svårt för just det ämne vi har för tillfället.Någon som sitter där och tänker att den är dum i huvudet. Som tänker att just den svårigheten kommer göra att de inte kommer klara sig i livet. Varje gång jag ser det där säger jag:

Kommerni ihåg den där geografilektionen?”

Det räcker oftast. De ler. Och jag hoppas att de förstår. Man kan växa upp, få ett jobb, familj, vara glad och må bra även om man inte förstår allt det där det pratas om i skolan. När terminen är slut är jag säker på att det som först verkade vara min mest misslyckade lektion någonsin, egentligen var en av de bästa.

söndag 24 juni 2012

Hon skriker nu

"Skicka iväg mig! Skicka iväg mig! NU!"

Och jag låter bli att svara.

Inte för att jag inte vill, inte för att jag inte drömmer, utan för att jag vill ha drömmen kvar. Så länge hon ligger där kan jag spela upp samtalet i huvudet varje kväll.
" Vi har läst ditt manus. Vi vill ge ut det."

Tyvärr är jag ingen fighter, snarare en som ger upp för lätt. Och om mitt manus inte håller nu är jag rädd att jag ger upp.

Vad ska jag då drömma om?

Dagen idag

Skriva listor.
Följa listor.
Det här är bara en bråkdel.
Och halva dagen har snart gått.
Sätt fart.

Sedan kanske det kan bli sommarlov.

lördag 23 juni 2012

Njutning

Jag älskar mat, godis, kaffebröd och allt annat gott man kan komma på.

Men ibland.

Blir det nog, även för mig.
Ikväll får resten av galningarna i huset äta sin pizza ifred.

torsdag 21 juni 2012

En sådan där dag

Just idag.
Har det varit extra viktigt.
Extra tungt.
Extra sorgligt.
Extra jag-gråter-om-ni-pratar-med-migigt.

Jag tycker alla borde få finnas, jag.
Få leva tills ingen vill ha dem mer.

Problemet är väl att just hon skulle få leva för evigt då.

God morgon


Klockan är åtta när hon vaknar, storskruttan. Jag och lillskrutt har redan varit uppe en stund och jag har ätit frukost. När jag kommer från källaren har hon gått upp. Jag är portad från köket. Så fixar hon allt. Till och med kaffe. (Nåja, med liiite hjälp.)

"VARSÅGOD!"
"Jag tänkte att du får den stora mackan mamma, så tar jag den lilla."
Gissa om jag hade hjärta att berätta att jag redan ätit? Mackan lades snabbt i  en påse och flög in i kylen i en låda hon inte tittar i.
"Mamma, jag spillde lite."
"Det gör inget."
jagtarhandomdetsedannärjagslutatbitaihoptändernasåhårt

Observera osten. Den ligger på köksbortet. Innan låg den på matsalsbordet, på golvet vid tv:n, på fåtöljen och säkert någon annanstans som jag missade.
Ja, jag kommer få skura köket snart. Men vad gör väl det?

tisdag 19 juni 2012

Jag kunde inte

Jag försökte verkligen.
Stålsatte mig.
Gick och duschade.
Skulle lägga mig.
Men det gick inte att låta bli.

Jag var tvungen att ta hand om disken innan jag lade mig.

Städtanten- låtgåtanten: 1-0

Jag vet inte riktigt om det är positivt eller negativt.

Den första

Japp.
Där kom den första.
Refuseringen alltså.

Känns inte så farligt faktiskt.
Väntat.

Men nu har jag tränat klart på refuseringar.
Tycker jag.

Varför är det ingen som lyssnar

2004: Nej jag vill inte ha insulinpump för då syns den under tajta kläder.

2012: Nej jag vill inte ha bull-,kak-,smågodis-,crème fraîchefluff för då syns det under tajta kläder.

måndag 18 juni 2012

Jaha igen

Nu har jag precis skaffat Twitter.
Jaha.
Typ.
Fast det är nog kul när man fattar grejen.
Liksom.
Eller?

lördag 16 juni 2012

Jaha

Jag-"Vill du ha ditt äpple skalat?"
Treårsskrutten-"Nej, jag ska äta med munnen."

Nu vill jag inte fundera vidare på vad han menar med det.

torsdag 14 juni 2012

Nu har det blivit fel

På eftermiddagen står han där. Lång, snygg, proper och lite champagnetrött.
Studenten.
Betyder 19 år gammal, va?
Kramar mig med en lång, varm kram.

Fast något är fel.
Han gick i tvåan när jag blev lärare i hans klass.
Det stämmer inte. Så länge har jag inte jobbat.

Väl?

onsdag 13 juni 2012

Vad jag gör nuförtiden

Bloggar ihjäl mig gör jag inte. Men jag läser en del. Här kommer de tre senaste.
"Livet vrålar" av Jonas Bergergård
Boken är utgiven på LL-förlaget och handlar om Torbjörn som ska fylla 40 och funderar på hur han ska leva sitt liv. Jonas har en förkärlek för de som lever sitt liv annorlunda och det gör denna Torbjörn. Boken är som en novell och jag läste den på en kväll. En bra bok som dröjer sig kvar.

Nästa bok är Denise Rudbergs andra del om Marianne Jidhoff. "Två gånger är en vana" heter den och jag måste tyvärr säga att jag blev besviken. Jag gillade ettan men nu känns det som Denise haft bråttom. Första delen av boken bygger upp en bra stämning men sedan bli upplösningen tunn. Dessutom hittar jag mängder av stavfel och det stör läsningen.

Den tredje boken är en diktbok av Gunnar Ehne. Jag har, två gånger, lagt upp "Kvällsböna" som är den vackraste dikt jag vet och i den här boken finns det fler. Många är på värmländskt mål och de tycker jag allra bäst om. "Natta va full å stjärner" heter denna samling som jag bläddrar och läser i om och om igen.

söndag 10 juni 2012

Bäst att sätta fart

Det är mycket nu.
Mamma har erbjudit sig att komma hit och städa. För att hon vill.
Jag har tackat ja.
Bäst jag sätter i gång och städar då!

onsdag 6 juni 2012

tisdag 5 juni 2012

Hon som gjorde fel

Det var en gång en flicka som tyckte mycket om att skriva. Hon skrev mest hela tiden och så en dag insåg hon att hon lyckats slutföra ett helt manus. Oj!
Nu var det så, med den här flickan, att hon närde den där inte helt ovanliga drömmen att någon gång få sina alster publicerade. Därför visste hon att det hon skrivit inte på långa vägar var klart. I bloggar, böcker och tidningar hade hon läst om vikten av att arbeta färdigt sitt manus innan man sände det till eventuella bokförlag.

På grund av det skickade hon så sitt manus till vänner för genomläsning. Hon läste även själv. Det var ganska tråkigt att läsa på det sättet. Ingen läsupplevelse när det enda man letade var fel. Men hon gjorde det. Hon fick också några bra åsikter från andra som läst.

Men så en dag. När hon var tvungen att vara hemma med en sjuk dotter blev hon otålig. För var det något den här flickan inte hade, så var det tålamod. Att vänta var nog bland det tråkigaste hon visste. Det ville hon inte göra längre. Därför ändrade och rättade hon det hon själv hittat i manuset.

Sedan.

Kunde hon inte hålla sig längre.

Plötsligt hade hon letat upp ett förlag hon skulle vilja skicka sitt manus till. Plötsligt hade hon bifogat sitt manus och sitt följebrev i ett mail till förlaget. Plötsligt hade hon klickat på sänd.

Nu tror jag inte jag, jag menar hon är klok.

Men jag har i alla fall bara skickat till ett förlag. Det finns ju tusen kvar sedan när jag fått det första refuseringsbrevet och då kan jag lägga in de kloka åsikter jag får från alla de som faktiskt engagerar sig i det jag skrivit.

Men vaddå?

Bad?
Badpapper?
Ska man rulla in sig i det under tiden man badar?
Eller torka sig med det efteråt?

Någon som provat?

För jag är väldigt förvirrad nu.

måndag 4 juni 2012

Leker

...att jag är författare igen.
Ser ni rödmarkeringarna? Det är mitt andra jag som fyllt hela manuset med sådana. Elaka, elaka jag.

Bäst att ta tag i de där nu då.

Skolk

"Vi behöver inte äta så mycket till lunch, mamma. Det räcker med någon macka."
"Jag vill nog helst se på tv."

Vet väl jag, det, att en sexåring med feber inte kan vara ensam hemma. Men det känns nästan som jag skolkar från jobbet idag.

söndag 3 juni 2012

Nananananana nananananana

Dagens barnboktips!

Ja, eller kanske det enda jag kommit med. Men ändå.

Jag läser högt för mina andraklassare varje dag. Ibland suckar de högt men jag envisas med att fortsätta. De älskade Ronja Rövardotter och när de sedan skulle önska vad nästa skulle handla om var äventyr, spänning och fantasy tre ord som dök upp.

Jag glömde att leta efter bok och sprang därför in i vårt lilla, men väl uppdaterade bibliotek på skolan och slet åt mig en bok som verkade okej.

Ibland hittar man fel och ibland hittar man rätt. Den här gången blev det det sistnämnda!

"Stora skräckens gränd" är en ny serie för barn som handlar om en pojke som nyligen blivit varulv. Hans familj förflyttas då till stora skräckens gränd där både zombies, mumier och poltergeist ryms.

Att se barnens ansikten, gapande munnar och koncentrerade ögon, har gjort min högläsning mer än njutningsfull de här veckorna. Vill ni låta era 8-10 åringar kittlas av spänning blandat med skratt, då ska ni välja den här serien.

lördag 2 juni 2012

Hej lördagskväll!

Hej frågelådan!

Jag är en tant-flicka på 34 vårar som har ett problem.
Varje gång jag hamnar framför en tidningshylla måste jag handla något. Om jag inte hittar någon tidning jag är intresserad av rycker jag åt mig första, bästa. När jag sedan kommer hem blir jag förbannad för att de skriver så mycket skit i tidningarna som följt med mig hem.
Det här är ett stort problem för mig. Snälla hjälp mig!

Hälsningar från en desperat.