17 mars 2038

Ett viktigt datum i mitt liv.

Det är dagen när jag sätter mig i bilen, kör runt på gator och motorvägar i 20 km/h lägre hastighet än tillåtet, kör in på parkeringar och möljer på utan att ta hänsyn till om någon annan är där och vägrar parkera innanför linjerna.

Det är väl så man gör för att vara med i klubben?

Ingen behöver påminna mig om att jag nördat in mig totalt

Jag skriver igen. Ett slut. Jag börjar med de tjugo sista kapitlen för att det är mycket lättare. Följer synops. Har researchat en del. Bland annat fjärrlånat en fantastisk bok från 1966, skriven på maskin och delvis redigerad för hand.

Fastnar i historien, känner den ena av personerna ordentligt. Den andra behöver jag lära känna lite mer så hen inte blir så mesig. Hen är faktiskt rätt otrevlig stundtals.

Det är så jäkla kul!

Det är så jäkla lätt att snöa in totalt.

Det är så jäkla lätt att inte vilja göra något annat.

Knakandet i nacken, det får man på köpet.

Tre böcker

Under denna årets varmaste vecka lyckades en av familjemedlemmarna dra på sig feber. Lindrigt, men hemmavistelse  är nödvändigt. För mig har det inneburit läsning.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald

En varm bok som handlar om Sara som reser till Broken Wheel för att hälsa på Amy, en äldre kvinna hon brevväxlat med. När Sara anländer är Amy död och testen av byn tar istället hand om henne. 

En fin debut som handlar mycket om relationer, både till människor och böcker. 

Dregen självbiografin av Tore S Börjesson

Här berättar rocklegenden( ja det är han trots att han endast är 40) om hur han levt sitt liv. Det är en hård, intensiv och ofta glädjefylld berättelse och jag dras med i den. Öppet och ( förmodar jag) ärligt redovisar Dregen hur han levt ett liv som ligger så långt från de första andras att man aldrig kan förstå.

Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh

Ytterligare en varm och mjuk historia som handlar om Victoria, en föräldralös flicka som kastats mellan fosterhem och instutitioner. När hon blir 18 ska hon plötsligt klara sig själv och det gör hon tack vare att hon lärt sig blomsterspråket och har ett stort intresse för att arrangera blommor med hjälp av det.

Alla tre är lättlästa och jag har njutit av att kunna sträckläsa dem.

Den finns på riktigt!

Nu.

Nu.

Nu.

Nu kan man ladda hem min bok till sin platta eller dator. Jag har googlat runt lite ( ja, rätt mycket då) och sett den på Adlibris, Bokus och biblioteket. 

Kanske finns den någon annanstans också. 

Men hjälp. Och hurra.

Det är på riktigt nu.

Be nice, snälla.

Flipp eller flopp

Läser att Knausgaards böcker floppat i USA  och Storbrittanien. När jag letar mig vidare i texten hittar jag så uppgifterna att han "bara" sålt 32000 exemplar i USA och 22000 i Storbrittanien. Då är inte e-böcker inräknade.

Ja men det var väl dåligt!

Om jag bara kommer sälja så få böcker är det väl lika bra att lägga av. 

Det är ju faktiskt en rätt liten sak men JAG får pirr i magen

När Björn Hellberg kommer springande efter mig och vill veta vad jag heter efter att jag harklat ur mig att jag debuterar om några veckor för han "ska hålla utkik efter boken".

För att jag säkert kommer hamna på botten sedan om någon kommer tycka något

Jag tänker att det är väl bäst att börja på nästa bok innan den andra kommit. 

Jag har ett påbörjat synops.

Jag har börjat göra research.

Nu har jag även ett påbörjat första kapitel.

Jag försöker vara sträng och inte skynda eftersom det blir roligare ju längre in i manuset jag kommer. Det vet jag redan eftersom jag redan planerat det mesta. Och förresten har jag hört att om man har ett bra synops skriver boken sig själv. Därför lutar jag mig tillbaka nu och låter det hända.

Steglitsan av Donna Tartt

Steglitsan börjar med en explosion. Theo och hans mamma har gått till konstmuseet för att fördriva tiden innan de ska möta rektorn och diskutera hans avstängning från skolan. De tittar på hans mors favoritmålning, Steglitsan och inte långt därefter skiljs de åt. När de är i olika rum smäller det.

Theo lyckas, mot alla odds, överleva och ta sig ut medan hans mor omkommer. Med sig ut har han tavlan och en ring från en äldre man han tagit hand om där inne. Dessa båda ting får hans liv att ta sig en helt annan vändning än han själv någonsin tänkt sig.

Jag har beskrivit förut min rädsla för att börja i tjocka böcker med långa beskrivningar och det hände även här. Jag tror inte jag hade kunnat läsa den här boken om jag inte haft längre stunder att läsa den på. Nu hade jag det och det är jag glad för. Det är en bok som trängt sig in och som kommer stanna länge, det är jag övertygad om. Jo, jag skummade lite ibland när sida upp och sida ned var beskrivningar, det erkänner jag. Men trots sitt omfång lyckas Tartt behålla nerven genom hela boken och det är ett konststycke. Språket är lättläst och väldigt snyggt och den sista tredjedelen kunde jag nästan inte släppa den, vare sig jag läste eller inte. Mycket bra bok.

Nu läser jag Katarina Bivalds Läsarna i Broken Wheels rekommenderar.

Så här ärre

En får sote dan ätter när en läser till klocka ä två på natta. Då kan en känne att det int va värt et. 

Men dä varre.

Visor man kan

Ni vet när man sjungit samma sång för barnen tusenmiljarder gånger och man till sist inte har en aning om vad man sjunger för man håller på att bli galen av upprepningen? Och man tänker byta sång men sedan gör man inte det för den är så bra, tycker den som hör en sjunga. Istället fortsätter man för att man hoppas att någon ska bli glad av det.

Så känns det med den där texten som snart ska bli bok. NU borde det vara sista gången. NU tror jag snart jag kan recitera den från minnet. Man skulle kunna säga att den inte känns så spännande längre.

Vad som däremot är spännande. Eller snarare skitj-la superläskigt är hur andra kommer tycka. För nu är det nära tryck. 

Hoppas jag.

Böcker jag lyckats avsluta

Även om jag mestadels läst Gömd av mig själv den senaste tiden har jag lyckats börja i rätt många andra böcker och även avslutat en del. Jag har funderat mycket över text ( nähä?) de senaste månaderna och kommit fram till att det är väldigt ointressant att skriva om sådana böcker man inte gillar. Inte bara för att flera andra tycker tvärt emot en själv utan också därför att om jag skulle kritisera behövde det jag uttalade vara genomtänkt och ge en nyanserad bild för att ge boken och författaren en ärlig chans. Sådan är inte jag.

När jag läser gör jag det för att koppla av. För att få förflyttas till en annan plats och ta del av en eller flera andra människors upplevelser och tankar. Det ska vara njutbart. Om författaren inte lyckas få mig dit lägger jag bort boken. Det finns så många böcker och den tid jag har vill jag inte lägga på sådant som jag inte gillar. För det mesta beror mina tankar om texten på mig, inte på att den är dålig. Därför skriver jag nu om de böcker jag gillat.

Kanada av Richard Ford

Den här boken gillade jag fast den var långsam. Fast den beskriver så mycket och ändå så lite. Fast den har ett händelseförlopp som tar tid. Helt annorlunda mot vad jag brukar tycka om och det tog ett tag innan jag gjorde det. Vad jag allra mest kommer lägga på minnet är Fords fantastiska förmåga att beskriva de karaktärer som finns i boken. En bok jag fastnade i fast jag först inte gillade den. ( Och nu säger ni: va? Ja jag fortsatte för att vi läste den i bokcirkeln och för att det fanns något som bet sig kvar.)

Efter festen av Lisa Jewell

Chic-lit fast ändå inte. Huvudpersonerna är lite äldre och det liv de lever inte särskilt glamoröst. Lättläst och underhållande för stunden.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En bok jag lyssnade på och där har jag alltid lång startsträcka innan läsningen blir rätt i mitt huvud. Ändå var innehållet så bra att jag bara ville lyssna. En tonåring i en helt vanlig familj som skildras på ett så levande sätt att jag ibland tror jag är hon. Om kärlek, svek och uppväxt på ett mycket varmt sätt.

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

Ännu en bok jag lyssnade på men här föll jag direkt för uppläsningen. Berättelsen är så tät att jag ibland får andnöd. Den är hyllad och jag instämmer i kören. Om rädslan och skräcken att inte tillhöra. Att vara en av de andra. Fantastisk.

Det kan vara sista gången

Jag läser mitt manus. Igen. Förhoppningsvis en sista korrläsning innan allt ska skickas till tryck. Och så kastas jag mellan förtvivlan över hur dåligtjag skriver och lycka över hur bra jag fått till det. Försöker uttala alla dåliga recensioner i huvudet. Och de bra. 

Oj vad jag hoppas att någon kommer tycka om det jag skrivit. Oj vad jag hoppas att jag inte slås ned för mycket av det som kommer kritiseras. För vet ni? Det här att skriva ett manus som någon tyckt varit tillräckligt bra för att tryckas dom bok, det är något av det mest utvecklande, jobbiga och roliga jag gjort.

Vad jag är nästan hundra på

Jag har varit med om en djupt-vatten-något-hemskt-hände-katastrof i tidigare liv. Att åka båt är för mig förenat med hjärtklappning från första stund jag klär på mig lämpliga kläder tills jag går iland.

Att njuta av den vackra utsikten är, i princip, omöjligt men jag tar kort så kan jag göra det i efterhand.