Vinn en bok

Det kan ju vara så att man skulle vilja ha en kärlekshistoria i sitt liv. En omöjlig, spännande, lättläst sådan, med driv.

Då kan man skriva en kommentar efter det här inlägget, så kan det hända att en sådan kommer på posten. 

I kommentaren skriver du något fint, fult, roligt, tråkigt, konstigt, normalt eller vad som helst. Spelar ingen roll bara du gör det senast den 30 november. Sedan lottar jag ut ett exemplar av Gömd. Vill du att jag skriver något i den så gör jag det, annars låter jag bli.

Att göra det bästa av situationen

Den där stunden när jag velat färdigt. När jag bestämt mig. När jag ringt och meddelat att jag inte kommer till jobbet, då blir jag kanske lite övertroende till min egen förmåga.

Jag ångrar mig alltid och tänker att det var dumt att jag ringde, men nu när det ändå är gjort och vikarie är insatt får jag väl göra det bästa av situationen.

I morse tänkte jag därför att jag skulle passa på att städa, handla, tvätta, baka, julpynta och laga ordentlig mat tills alla kom hem. Jorå.

Nu har jag: lämnat ett barn på skolan, handlat lite, sett på Grey's anatomy, sett på Malou, sett på Hollywoodfruar, sett på Ellen DeGenerous, värmt mat i micron, sovit två och en halv timme, surfat mellan varven, hämtat två barn och blivit serverad middag.

Men i morgon. Då.

Btj och jag

Igår fick jag läsa lektörsomdömet om Gömd från Bibliotekstjänst. Sedan dess har faserna avlöst varandra.

1. Ner i underjorden Jag är förmodligen den sämsta skrivaren i hela världen (författare kan jag definitivt inte kalla mig) som trots alla brister lyckats få en bok till tryck. Aldrig mer ska jag närma mig några bokstäver för att tro att de ska kunna sättas ihop till en text som någon kommer kunna läsa. 
2. Googlandet Jag kan inte vara den enda människan i Sverige som fått ett omdöme av Btj som inte är bra. Någon måste skrivit om det. Det måste gå att hitta en människa på nätet som inte blivit positivt bedömd av Btj.
3. Det intensiva googlandet där alla tänkbara ordkombinationer skrivs in i sökrutan Jag är den enda människan i Sverige som fått ett omdöme från Btj som inte är bra.
4. Förbannadheten Hen fattar ingenting. Alla som arbetar som lektörer är för fina i kanten för att vilja befatta sig med annat än gammal dammig litteratur eller Nobelpristagare. 
5. Sorgsenheten De som arbetar som lektörer är duktiga. Hen har rätt.
6. Upp litegrann och läs ordentligt Det finns en halv positiv mening. Som jag är kanske något lite glad över. Eventuellt.
7. Googlandet igen Det finns ingen som fått ett omdöme från Btj som inte är bra. 
8. Googlandet där jag läser det jag hittar Det finns några som endast tar med vissa delar av lektörsomdömet när de skriver.
9. Ner igen Alla verkar jäääääättenöjda över sina lektörsomdömen för när de är positiva köper biblioteken in deras böcker.
10. Skammen Jag kommer aldrig mer kunna visa mig ute när jag fått ett lektörsomdöme från Btj som inte är positivt.
11. Berättandet Jag får väl berätta för några att jag fått skiten.
12. Peppen Tar emot åsikterna om lektörsomdömet. De som har åsikter har ändå fel.
13. Vändningen Den där halva meningen är betydelsefull. Resten gråter jag för.
14. Uppåt och inåt Det där andra måste jag fundera över.
15. Framåt Jag ska göra nästa manus så mycket bättre. Så mycket snyggare och så mycket... sa jag bättre?

Nejdå, jag bryr mig inte så mycket om kritik. Om någon undrar.

Hen tyckte mycket om omslagsbilden och jag kan bara hålla med.

Sisterhood of the World Bloggers Award

Nu har jag tydligen fått en sådan här utmaning. Det är Marcus som har hittat på frågorna och jag har väl gjort så gott jag har kunnat. Ni som läst förut vet att jag aldrig (nästan) skickar vidare men vill någon svara på samma frågor som jag har gjort, så gör det gärna.

1. Millenium-böckerna, Hypnotisören, Låt den rätte komma in och just nu Cirkeln har blivit eller ska bli film. Lek med tanken att en av dina böcker ska bli internationell film/tv-serie. Vilken regissör skulle bäst förmedla din vision och vilka skådisar vill du se i huvudrollerna? Hmmm. Jag skulle gärna vilja verka mycket beläst inom olika områden men även om jag skulle googla här är jag nog helt körd. Tyvärr. Jag kan inga regissörer. Knappt inga skådespelare, åtminstone inga under 50 och då blir det lite fel. Om min bok skulle bli film skulle jag helt få förlita mig på andras omdömen. 
2. Du har i flera år skrivit på ”Den stora romanen” och är nästan klar. Då dyker en nästan identisk bok upp i handeln. Vad gör du? Slänger projektet eller ger ut det ändå? Skriver om? Ger ut det ändå? Som om jag själv skulle ha mycket att säga till om. Jag tänker ofta att de allra flesta människor är duktiga på sina arbeten. Kapabla att ta rätt beslut och vilja att det de gör blir bra för så många som möjligt i slutänden. Jag är inte dum, jag vet att det finns andra sorters människor också men väljer att tro på det goda i dem. Därför skulle jag förmodligen skriva min text och låta andra avgöra om det texten är tillräckligt bra och om det finns intresse och marknad för det jag skrivit.
3. Själv använder jag ofta musik som inspirationskälla när jag skriver och sätter upp spellistor i Spotify beroende på skrivprojekt. Vilken musik vill du lyssna på eller ska det vara helt tyst? Ibland behöver jag musik för att komma i stämning. Ett manus jag skrivit innehåller mycket sorg och då spelade jag musik för att bli sorgsen. Just förändringen av känslotillstånd kan ofta behöva förstärkning. Andra gånger är det tystnaden som gör att jag hamnar rätt i historien. Sällan, mycket sällan är det sorl och ljud som hjälper till.
4. Om du fick en betald resa vart som helst på jorden i en månad för att få inspiration och skriva din nästa roman, vart skulle du åka? Jag trivs bäst här, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna. Eller kanske prassla med de döda blombladen.
5. Så här i Movembertider, om du fick vara en mustasch på en känd person en kort stund, vems mustasch skulle du välja? Vilket ögonblick skulle du uppleva? Vi utgår såklart ifrån att mustaschen har förmågan att använda alla mänskliga sinnen och observera sin omgivning. Tanken på att befinna sig under någons näsa över dennes mun, är i sig motbjudande. Att hela tiden utsättas för diverse pustar och dessutom kanske bli förärad några matrester då och då (Ni har väl läst om Herr och Fru Slusk av Roald Dahl?) skulle göra mig galen. Jag avstår från erbjudandet.
6. Om du får välja mellan kommersiell framgång eller nobelpriset i litteratur, vilket väljer du? Strävan i mitt skrivande är just den, att få skriva. Att bli läst är en trevlig och otrevlig ynnest som kommer på köpet. Jag tror att kommersiell framgång ger fler läsare och därmed chans att skriva mer. Ett nobelpris ger säkerligen massor av pengar men jag tror jag skulle missa flera av de jag vill nå. Om jag skulle önska läsare, som hör ihop med denna fråga, är det de som inte läser hela tiden. Jag älskar när någon säger att det jag skrivit är lättläst. Därför får jag nog välja kommersiell framgång.
7. Välj en genre du inte själv är verksam i och berätta hur du skulle förnya den? Som jag ser det är utbudet idag, i alla de genre jag läser, enormt. Jag kan inte komma på något som skulle kunna göra det bättre. Snarare vill jag förnya sättet man ser på olika genre. Att det är finare att läsa vissa och pinsamt att läsa andra.
8. Åter till filmmediet. Man ska göra en film om dig. Vem spelar huvudrollen? Du får inte välja dig själv. Ha ha ha! En film om en gift tvåbarnsmor som arbetar som lärare och läser eller skriver böcker på sin fritid. Det får nog vara någon jäkligt snygg en, annars kommer ingen orka titta på stillbilderna.
9. Du har fått skrivkramp. Alla idéer känns värdelösa, intrigen platt och karaktärerna klyschiga. Självförtroendet är kört i botten. Hur tar du dig vidare?Jag gräver ner mig. Sedan läser jag något som jag tycker är dåligt, helst hyllat av andra, och så försöker jag igen. Med något annat. Ibland klipper jag isär allt som jag skrivit, återanvänder det i andra texter och ser till att det som faktiskt var något kommer till användning. Ibland inser jag att det var skit och låtsas som om jag aldrig skrivit det. Inget slängs.
10. Du inser att allt, verkligen allt, du skriver blir verklighet. Hur skulle du använda denna gåva/förbannelse? Då skulle jag se till att världen blev en lite snällare plats att vara på. Jag har trots allt mitt rädda världen-komplex (som jag är stolt över) att tänka på.

Jag och Paolo

Det finns några olika möjliga anledningar till att jag plötsligt var tvungen att träna ikväll.

En av dem är den här länken:

http://pialerigon.hemsida24.se/2014/11/16/g%C3%B6md-av-theres-wittgren-24195859 som gjorde mig så glad att jag var tvungen att göra något.

En annan kan vara den annalkande friskprofilen jag ska genomföra om lite mer än en vecka. 

En tredje kan vara det här:

Och då menar jag inte sladdarna.

Shhhhhhhh

Det finns något jag vill säga. Men bara tyst så ingen tror jag har hybris/tror jag kan något/är knäpp/ inte gillar barn/ är ful/ har bananer under soffan/ badar med myror/ äter jord.

Jagvillocksåvaraförfattareochsittahemmaochskrivaheladagarnautomnärjagintervjuarnågonelleråkerpåresearchtesaellersignerarböckerochsäljerhundratusenexemplarisverigeochutomlands.

Det verkar kul.

En liten stor fråga

Varför tror jag alltid att folk och fä är ironiska?

Good enough?

Jag har just klickat iväg ett redigerat manus till en tävling och hjärnan är alldeles tom. De senaste veckorna har mycket av min tid gått åt till detta och under det senaste dygnet, när jag bestämde mig för att sätta punkt snart, har allt kretsat kring den text som nu ligger i andras händer.

Det hade kunnat gå att göra mer, det går alltid att göra mer, det finns alltid saker jag tänker att jag kunnat ändra och ju mer jag lär mig om redigering, desto fler saker hittar jag som jag vill göra bättre. Jag hade kunnat lägga ett dygn till på denna text men tror ärligt talat att det är för kort tid. Dessutom hade jag behövt låta texten vila för att kunna se den så nu får det vara nog.

Ikväll ska jag se på tv, läsa böcker och äta godis.

Och kanske, kanske börja läsa lite mer om 1600-talet. Och kanske, kanske fylla ut synopsen av manuset. Och kanske, kanske fundera lite mer på den där mannens personlighet. Och kanske, kanske ...

Livet är alldeles för kort för att inte fylla det med skrivande.

Skönt ändå?

Ni vet när man kommer på att ens ena barn inte har duschat på fyra dagar. Men man har i alla fall inte dammsugit på ännu längre tid.

Jag har typ slutat blogga

Jag hinner inte för jag läser här Katarina Bivald

Och så redigerar jag en text om lite sorg och död  och sånt.

Och så sover jag.

På min fritid alltså.