onsdag 2 december 2015

Tro't eller ej men det tar sig (nog)

I två dagar har jag nu stirrat på den där skärmen. All skrivlust som skulle skölja över mig när jag till sist hade tid, lyckades definitivt inte hitta in i mig. Jag har stirrat. Jag har klickat på något gammalt projekt. Jag har öppnat ett nytt dokument. Och inget, INGET, har hänt.

Att tro sig vara en skrivande människa och sedan inse att man inte kan ett skit, det är liksom lite nedtryckande. Och eftersom det är det har jag dessutom hjälpt mig själv på traven och påmint mig om de där gångerna jag fått höra: "Nej, du har något men det räcker inte."

Och eftersom jag har något har jag åter öppnat skiten jag redan skrivit gör att se om det kan förbättras lite men det kan det ju fan inte för det är så dåligt så istället surfar jag runt på Facebook och bloggar och läser om hur lyckade alla andra är. Och så är jag skitavundsjuk på att de är så bra och så intalar jag mig att det är de för att...( infoga valfritt alternativ) och sedan gråter jag nästan. Dels för att jag är elak och orättvis och dels för att jag blir så bedrövligt martyrisk när jag har för mycket tid för mig själv.

Sedan stänger jag av datorn och läser istället. Om riktiga människor i svunnen tid. Och en liten tanke börjar formas. 

Efter det surfar jag lite (mycket) och får syn på en recension som gör min dag. Den är konstruktiv och upplyftande och jag läser den om och om igen.

Och nu gör jag det här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar